Skrik & panik // Rebecca

Nu är det såhär att det nalkas tävling.. Jag har alltid avskytt att tävla och gör det fortfarande. Avskyr att bli bedömd och jämförd. Ändå står jag här inför denna resa & utmaning. Jag är helt enkelt för envis o dum för mitt eget bästa. Som när jag följde med min vän som är klättrare, & klättrade 15m rakt upp i ett berg, hela tiden med tårarna rinnande från mina kinder, för jag är så jävla höjdrädd! Men.. jag gjorde det. För jag hade bestämt mig för det.

När man tävlar i judo går man i viktklasser. Jag brukar ha en stadig vikt för att jag vräker i mig mat o sen tränar måttligt nog för att få balans. Problemet blev när jag tänkte: nu måste jag hålla vikten, får inte gå upp. I den stunden kan man tänka att jag bestämde mig, men jag begränsade mig, något som inte funkar för mig och ätbart. Jag började frossa nått fruktansvärt och har gjort nån månad fram tills nu. Tryckt i mig choklad, bakat ännu mer än vanligt och tryckt i mig det. Bakade ex en choklad o kolakaka som jag inte käka ur skål, utan tog hela kakan i handen, la mig på soffan o käka upp den. Tim fick smaka men inte speciellt mycket. Ja ni fattar, jag frossa nått kopiöst & blir ändå förvånad när vågen sedan går emot mig. Och magrutorna var ett minne blott.. Så, denna veckan har jag nästan levt på vindruvor, sallad, mjölk & korv. Helt ok, men det kryper i mig att begränsa mig! Jag har köpt choklad att möla i mig direkt jag klivit av vågen, typ. 

Och jag har nervösskitit hela veckan, vilket kanske är bra just nu viktmässigt, men det är inte så praktiskt när man ska ta i. Brukar säga att VARFÖR ska man ha VITA BYXOR i en sport där det är så lätt att SKITA NER SIG!!? Så jag drog en sväng till apoteket för att bunkra upp med förstoppningstabletter. Sicken lycka!

Dags för fredagsmys, trevlig helg ;)